Medfödda hjärtfel hos hund

Hjärtats funktion hos den ofödda valpen

Under fosterstadiet innehåller lungorna inte luft utan är mera kompakta och vätskefyllda. Detta medför att blodet inte behöver cirkulera i lungorna för att mättas med syre. Blodet hämtar istället syre från moderns blod i moderkakan. Denna cirkulation mellan foster och moderkaka är specifik för fostret och skiljer sig från cirkulationen hos den födda valpen.

Fostret har ett hål i hjärtväggen mellan respektive förmak och kammare. Det betyder att blodet som kommer in i höger sida av hjärtat direkt kan strömma över till vänster sida, utan att passera lungorna och sedan fortsätta ut i kroppen via aorta (stora kroppspulsådern). Likaså finns en förbindelse mellan lungartären och aorta. Lungartären är den artär som går från höger kammare till lungorna. Denna förbindelse gör att en stor del av det blod som strömmar ut i lungartären direkt kan slussas till aorta och vidare ut i det stora kretsloppet utan att passera lungorna. Denna förbindelse är några centimeter lång och kallas ductus arteriosus. Dessa två beskrivna olikheter mellan foster och den födda valpen har alltså liknande betydelse och funktion för cirkulationen hos det ofödda fostret.

Hjärtklaffsdysplasi

Det förekommer flera olika typer av klaffdefekter och en av de vanligaste kallas hjärtklaffdysplasi. Dysplasi innebär en felaktig form och funktion, i detta fall en felaktig utveckling av hjärtklaffarna. Dessa är missbildade från födseln och fungerar inte effektivt genom att de inte sluter tätt mot varandra. Detta kan gälla klaffarna i vänster hjärthalva, det vill säga mitralisklaffarna, eller klaffarna i höger hjärthalva, det vill säga tricuspidalisklaffarna.

När klaffarna läcker kan en del av blodet strömma i fel riktning, vilket ger en ineffektiv hjärtfunktion. Klaffel av detta slag ger upphov till blåsljud på hjärtat. I regel är defekten inte större än att hunden kan leva ett normalt liv, men kan bli tröttare än normalt under ansträngning. Vid dysplasi som påverkar hjärtats funktion mer allvarligt, kan höger– eller vänstersidig hjärtsvikt uppkomma. Kirurgisk behandling är inte möjlig, utan i dessa fall kan understödjande medicinsk behandling ge en viss hjälp.

Aortastenos

Vid aortastenos så är det aorta, det vill säga stora kroppspulsådern, som är förträngd där den lämnar vänster kammare. Missbildningen är vanligast hos Boxer, Golden Retriever, Rottweiler, Schäfer och New Foundland. Förträngningen innebär ett större arbete för vänster kammare att pumpa ut blodet i det stora kretsloppet. Vänster kammarmuskulatur blir förstorad och får sämre genomblödning och det kan leda till syrebrist i kammarmuskulaturen.

Persisterande ductus arteriosus

Persisterande ductus arteriosus, (PDA) är en missbildning som innebär att kärlet ductus arteriosus (se ovan) inte sluts på ett normalt sätt efter födelsen utan kvarstår som ett öppet kärl där blod kan flyta. Kärlet utgår från den stora lungartären, ungefär där denna grenar upp sig till höger och vänster lungartär, och vidare till aortabågen. Tillståndet tillhör en av de vanligaste medfödda hjärtsjukdomarna och är något vanligare hos tikar än hos hanhundar. Hundar av vissa raser löper en större risk än andra att drabbas av detta. Till dessa raser hör pudel, yorkshire terrier, collies och colliekorsningar, schäfer och cavalier king charles spaniel.

Hur upptäcks medfödda hjärtfel hos hund?

Så gott som alla medfödda hjärtfel kan upptäckas vid besiktning av valpar som är 8-12 veckor gamla. Det är viktigt att det är tyst i rummet runtomkring veterinären vid undersökningen. Veterinären ska flytta stetoskopet och lyssna på flera olika ställen, både på hundens högra och vänstra sida, och finns det en missbildning kan veterinären höra ett blåsljud. Det finns tyvärr en del hjärtfel som inte behöver ge blåsljud vid valpbesiktningen. Bland annat kan aortastenos vara svårt att upptäcka om den är lindrig och bara ger svaga, svårupptäckta blåsljud. Blåsljuden brukar dock tillta i intensitet när valpen blir äldre. Även mitraslisdysplasi utvecklas under uppväxttiden och kan höras tydligare ju äldre hunden blir.

Ibland vid besiktning av en valp så hör veterinären ett blåsljud som inte beror på en missbildning. Det finns något som kallas fysiologiskt blåsljud som kan dyka upp på unga individer eller individer som är väldigt vältränade. Om ett blåsljud hittas på en valp som inte är en ”stenosras” så går det att ha is i magen och avvakta en månad och sedan besöka veterinären för en ny kontroll. Blåsljuden kan många gånger växta bort. Däremot bör en ultraljudundersökning av hjärtat göras om blåsljudet hörs på en hundras som oftare drabbas av medfödda hjärtsjukdomar.