Bakgrund till hundrasen weimaraner
Weimaraner härstammar från viltspårhundar i Tyskland. I mitten på 1800-talet utvecklades rasen genom att man korsade viltspårhundar med stående fågelhundar. Det var yrkesjägare och furstar i området kring Weimar som avlade fram dessa jakthundar, därav namnet. Det var främst den korthåriga varianten som fanns då, men det förekom även den långhåriga weimaranern. 1890 etablerades rasen. Den långhåriga varianten fick visas på utställning först på 1970-talet.
Korthårig och långhårig weimaraner
Weimaraner är stor och muskulös hund. Hanhundar kan ha en mankhöjd på upp till 70 cm medan tikar är lite mindre. Vad som är utmärkande för hundrasen är den grå färgen på pälsen och deras gula ögon. Det är en elegant och vacker hundras och det är inte förvånande att de är populära att fotografera och använda i konst.
Det är den korthåriga varianten av rasen som är vanligast. Det enda som skiljer den långhåriga från den korthåriga varianten är längden på pälsen. Har man en långhårig weimaraner får man lägga lite mer tid på pälsvård och se till att borsta den långa pälsen regelbundet.
Weimaraner är en stående fågelhund
Weimaraner är stående fågelhund vilket innebär att hunden under jakt letar upp viltet, visar jägaren var det finns genom att ställa sig och ”peka” med nosen mot viltet. På kommando ska sedan hunden stöta upp fågeln och när jägaren har skjutit fågeln hjälper hunden till att hämta den. Det är en mångsidig jakthund som ska klara flera moment under jakten samt spårarbete och vattenapportering. Läs mer om fågelhundar.
Det är en krävande hundras som behöver mycket motion och som måste få utlopp för sina medfödda instinkter genom jakt eller träning på andra sätt. Den är envis men också lättlärd och med rätt uppfostran och aktivering blir den väldigt lydig och arbetsvillig. Ska man inte jaga med sin weimaraner kan man träna olika typer av spårarbete och lydnad. Det är inte en hundras som är lämplig för en oerfaren hundägare.
Hälsa hos en weimaraner
Det finns flera hälsoproblem som förekommer hos hundrasen, bl a.
- steroid-responsiv meningit-arterit (SRMA) som är en hjärnhinneinflammation
- immunologiska sjukdomar av olika karaktär som till exempel hudproblem
- navelbråck
Som hos många större hundraser förekommer också höftledsdysplasi (HD).
