De flesta av de svenska raserna är av spetshundras. Förutom spetsarna är de svenska raserna skalldrivande hundar. Det är stövare som används i jakt på framför allt hare och räv samt drevern som används framför allt till rådjursjakt. Läs mer om olika hundraser.
Jämthund
Jämthunden är störst både i storlek och i antal. Den vackra storväxta älghunden ligger på tredje plats i Kennelklubbens registreringsstatistik. Jämthundsrasen har gamla anor, samtida med jägarfolkens kolonisation av Norrland. Jämthundens helt dominerande användningsområde är älgjakt. Den kan också användas vid jakt på björn, lo, och skogsfågel. På senare tid är det många jämthundar som också deltar i jakt på vildsvin. Detta ställer stora krav på stabilitet, styrka och uthållighet. Färgen är mörkare eller ljusare grå. Läs mer om Jämthund.
Svensk vit älghund
Det här är en ras som godkändes först 1993. Svensk vit älghund utgör en avgrening från älghundraserna norsk älghund grå (gråhund) och jämthund. Typmässigt är den mer jämthund än gråhund. Precis som med jämthunden är rasen främst för jägare, men i ett aktivt hem som har ett stort intresse för att vistas i skog och mark kan dessa älghundar passa väl.
Norrbottenspets
Norrbottenspetsen härstammar troligen från små lajkor som redan under förhistorisk tid fanns hos jägare på Nordkalotten. Dessa jaktspetsar skulle ge sin ägare tillgång till både föda och skinn från till exempel mård och hermelin. Den ansågs en tid som utdöd, men under 1960-talet säkerställdes rasens fortlevnad. Den används främst till skogsfågeljakt. Norrbottenspets anses generellt vara mycket frisk. Rasen är aktiv, modig och temperamentsfull. Den är skärpt, vänlig och självsäker. Färgen är ofta vit med gulröda eller rödbruna tecken.
Hälleforshund
Hälleforshunden härstammar från en kull älghundar som föddes i slutet av 1930-talet i Fredriksberg nära Hällefors bruk. Rasen registrerades hos Svenska Kennelklubben år 2000 och tillstånd gavs för jaktmeritering. Hälleforshund används som jakthund på älg. Hälleforshunden ska vara stark, modig, energisk och ha en stor viltskärpa. Rasen är en utpräglad jakthund som inte lämpar sig enbart som sällskapshund. Färgen ska vara gulröd i mörkare eller ljusare nyanser.
Svensk lapphund
Svensk lapphund är en av de mest ursprungliga. Rasen togs fram av samerna för att användas som vall-, jakt- och vakthund. Hund nr 1 i Svenska Kennelklubbens första stambok är en lapphund! Pälsen är svart, som ibland har vita tecken på tass eller bringa. Den behöver aktivering i någon form och ordentligt med motion. Den svenska lapphunden är en härlig familjehund då den är social och aktiv. Du kan hitta lapphundar både på landet och i staden.
Läs också om den finska lapphunden.
Västgötaspets
Det här är en mycket gammal svensk spetsras, känd sedan vikingatiden. Den användes som vallhund på nötboskap. En hund kan själv valla en stor besättning med kor från ladugård till hagar och tillbaka in. Rasen är mycket lättlärd. Passar bra som enbart familjehund. Det är en sund och frisk ras, utan kända rasbundna sjukdomar. Färgen är viltfärgad, grå, brun eller röd med mörka och ljusa schatteringar. Västgötaspetsen är robust och tålig och kan bli mycket gammal. Västgötaspetsen kräver ordentligt med motion, det är en arbetande hund. Det är en ”stor hund i litet format”.
Efter spetsarna kommer de skalldrivande hundarna. De driver jaktbytet sakta mot jägaren. Det är stövare som används i jakt på framför allt hare och räv. Drevern används framför allt till rådjursjakt, men även till hare och räv. De svenska stövarraserna är fyra till antalet. Hundar av stövartyp har funnits i Sverige sedan 1500-talet.
Hamiltonstövare
Hamiltonstövaren har en bakgrund i stövare från Sydtyskland och Schweiz. Vid utställningen i Stockholm år 1886 visades 189 hundar av stövarras, bland annat Pang och Stella, som ägdes av Svenska Kennelklubbens förste ordförande greve A.P. Hamilton. Dessa hundar anses vara ursprunget till dagens hamiltonstövare. Det är en mycket frisk ras med bra mentalitet.
Hamiltonstövaren är en vänlig hund med ett lugnt temperament. Den är följsam, lättdresserad och har stark jaktlust. Det är en trefärgad hund med vackra klara färger. Hamiltonstövaren är till antalet den största svenska stövarrasen.
Schillerstövare
Schillerstövaren framavlades och namngavs efter lantbrukaren Per Schiller i Stenungsund. Den erkändes som egen ras år l907. Färgen är brun med svart så kallad mantel. Kroppsbyggnaden ger intryck av snabbhet och styrka. Rasen är främst avsedd för jakt, men fungerar även mycket bra som familjehund. Rasen anses generellt vara utan några allvarliga kända defekter. Rasen har ett spårnoga drevsätt som är en bra egenskap vid svåra förhållanden och den har bra skall och starka tassar. Rasen är livlig med vaket temperament och bra mentalitet.
Smålandsstövare
I Småland fanns under 1800-talet stövare av mycket olika utseende och härkomst. Såväl storlek som färg varierade, liksom svanslängd. I början av l900-talet sökte man att återskapa den gamla smålandsstövaren, främst av stubbsvansad typ. l921 fastställdes en standard. Det är en relativt frisk hundras. Tack vare sin storlek och vikt, är hunden mycket uthållig och kan jaga i flera dagar i sträck utan problem. Smålandsstövaren är en lagom stor jakthund med utmärkt mentalitet som även fungerar ypperligt som familjehund. Grundfärgen är svart med bruna tecken. Svansen kan vara av varierande längd.
Gotlandsstövaren
Gotlandsstövaren har funnits huvudsakligen på Gotland sedan mycket länge men först på senare tid har den blivit erkänd som ras. Gotlandsstövaren är en drivande jakthund, men fungerar även som sällskapshund. Gotlandsstövare är en frisk hundras utan speciella hälsobesvär. Rasen har en stark jaktlust och är byggd för att jaga under långa pass i skog och mark. Den är normalt mjuk och vänlig och kan koppla av när det inte är jakt. Den kräver mycket motion och stimulans för att må bra. Rasen är mycket ovanlig och det föds bara ett fåtal kullar per år.
Drever
Drevern, är en hund som avlades fram på kontinenten i mitten av 1850-talet (Sydtyskland, Tyrolen och Schweiz) och som importerades till södra Sverige under 1910-talet. År 1953 erkändes drevern som svensk ras. Den är en långsamt drivande hund som passar utmärkt till rådjursjakt. Den är en hund som effektivt ska kunna arbeta i svenska marker och i svenskt klimat. Rasen är en utpräglad jakthund. Den passar i en barnfamilj, men inte som enbart sällskapshund. Rasen har få hälsoproblem. Drever anses vara en mentalt stabil hund och den har mycket stor jaktlust. Det är en lågställd och robust hund som är byggd för långsamt drivande jakt. Alla färger i kombination med vita tecken är tillåtna enligt rasstandarden.
Dansk-svensk gårdshund
Till sist en hundras som vi delar med Danmark! Dansk-svensk gårdshund erkändes 1987 i Sverige och Danmark under namnet dansk-svensk gårdshund. Den har funnits på lantgårdar i Danmark och Sverige. Gårdshunden har använts som vakthund, råttfångare och sällskap. Gårdshunden är en liten, pigg, frisk, sund och mångsidig familjehund som lätt anpassar sig i de flesta situationer. Gårdshunden är generellt en frisk och sund ras med få hälsoproblem. Trots att rasen är liten i formatet och ser söt ut är det alltså en ganska krävande hund. Den behöver någon form av regelbunden stimulans för att må bra. Det är en utpräglad väktare som omedelbart slår larm om främlingar kommer in på dess hemområde.
