Vad är kardiomyopati?
Hjärtat blir vid kardiomyopati förstorat. Vid en närmare undersökning av hjärtat går det att se att hjärtväggen är tunn vid den dilaterade formen och förtjockad vid hypertrofisk kardiomyopati. Vid kardiomyopati är hjärtmuskelns förmåga att ihop sig nedsatt och varje hjärtslag pumpar ut en mindre mängd blod.
Vid dilaterad kardiomyopati blir hjärtväggen tunn, hjärtrummen blir utvidgade och hela hjärtat blir större. Hjärtmuskulaturen är försvagad och kan inte pumpa runt blodet ordentligt. Det leder så småningom till övertryck i lungkärlen, vätska i lungblåsorna (ödem) och hosta. Funktionen i hjärtats högersida fungerar sämre och sämre och hunden drabbas till sist av hjärtsvikt. När hunden får hjärtsvikt svullnar buken, vilket beror på att fri vätska ansamlas i buken. Det kallad ascites.
Både vid den dilaterade och den hypertrofiska varianten av kardiomyopati utvidgas vänster förmak och utvidgningen ger upphov till förmaksflimmer. Det innebär att förmakets normala kontraktioner ersätts av snabbare, svagare och oregelbundna kontraktioner som sätter ner hjärtslagens effektivitet. Förmaksflimmer är inte livshotande, men påverkar kamrarnas arbete genom att kamrarna inte får normala impulser från förmaken. Hjärtat kan också drabbas av förmaksfladder och vid förmaksfladder är kontraktionerna ungefär hälften så snabba som vid flimmer.
Omfattar hundförsäkringen kardiomyopati?
Veterinärvårdsförsäkringen ersätter kostnader som uppkommer vid undersökning, vård och behandling av kardiomyopati som upptäcks och konstateras under pågående försäkringsperiod. En viktig förutsättning är att hjärtproblemet inte funnits innan försäkringen tecknades. Även livförsäkring, om sådan finns, ersätter på samma sätt som veterinärvårdförsäkringen. Skulle hjärtsjukdomen visa sig ha funnits innan försäkringen tecknades kan du få upp till 2 000 kr för det besöket där diagnosen ställs. Läs mer i fullständiga villkor under ”Om skada inträffar”.
Vilka hundar drabbas av kardiomyopati?
Hypertrofisk kardiomyopati är ovanlig hos hund, men är kattens vanligaste hjärtsjukdom. Dilaterad kardiomyopati drabbar oftast medelålders hanhundar av stora raser som till exempel grand danois, irländsk varghund och new foundland. Inom de större hundraserna är dilaterad kardiomyopati den vanligast diagnosticerade hjärtsjukdomen medan de små raserna oftare drabbas av klaffsjukdomar, endokardos.
Både hypertrofisk och dilaterad kardiomyopati kan uppkomma utan påvisbar orsak, men när hundar av små raser och spanielraser drabbas av sjukdomen bör de undersökas beträffande blodkoncentrationen av taurin. Taurin är ett ämne som bildas i levern och har betydelse för den fortsatta utvecklingen av sjukdomen. Vid låg halt taurin kan ämnet ges som tillskott. Dilaterad kardiomyopati kan uppkomma utan påvisbar orsak, men också som följd av andra sjukdomar, till exempel efter bakterie– eller virusinfektioner eller giftpåverkan.
Symtom och behandling
Kardiomyopati utvecklas under en längre tid. Först kan kroppen kompensera för det försämrade blodflödet. Hundens kropp är mycket bra på att kompensera problem som uppkommer vid hjärtsjukdom och hundarna visar inga symtom trots att kontraktionsförmågan i hjärtmuskeln kan vara kraftigt nedsatt. Eventuellt kan veterinären höra ett svagt blåsljud på hjärtat. När sedan kompensationsförmågan inte längre räcker till, insjuknar hundarna ofta akut. Hundarna blir trötta, får hosta, andningsbesvär, nedsatt aptit, avmagring och ett ökat bukomfång. Hundar kan också dö vid ansträngning. Vid undersökning av en akut sjuk hund kan veterinären konstatera blåsljud och oregelbunden hjärtrytm som oftast beror på förmaksflimmer. Hjärtat kan få en så kallad galopprytm och då hörs tre tydliga hjärttoner. En galopprytm tyder på allvarlig hjärtsvikt. Pulsen känns även svag eftersom en mindre mängd blod pumpas ut vid varje hjärtslag.
Det kan vara svårt att ställa diagnosen kardiomyopati eftersom sjukdomen inte alltid ger upphov till blåsljud. Vid en röntgenundersökning kan veterinären konstatera ett förstorat hjärta, men det krävs ultraljud för att ställa en definitiv diagnos.
Sjukdomen förvärras successivt, men de symtom hunden får kan lindras med hjälp av vätskedrivande medicin och hjärtrytmreglerande medicin. Däremot kommer hunden inte att leva ett normallångt liv även om diagnosen ställs tidigt och medicin sätts in.
