Lär din hund att spåra

Hur kan hunden hitta ett spår?

Det är inte exakt klarlagt hur hunden faktiskt identifierar ett spår, hur den skiljer en persons spår ifrån ett annans, samt hur hunden kan vara så exakt när den avgör i vilken riktning spåret går – men forskning har visat att hunden har en unik förmåga att samla, filtrera och analysera vittring ned till så små doftnivåer som enstaka molekyler. Samtidigt är ca en tredjedel av hundens hjärna ständigt upptagen med att analysera information från luktorganen. Att hundens luktsinne därmed blir ett oerhört finkalibrigt och effektivt instrument säger sig självt.

Hundens förmåga kan dessutom tränas upp till att bli extra känslig – precis som hos vinprovare eller parfymutvecklare – så ju mer den får träna, desto skickligare blir hunden.

Att lägga ett spår till sin hund är en utmärkt hjärnmotion för hunden, och ett utmärkt avslut på t.ex. en kvällspromenad. Gå spåret själv först innan det är dags för promenaden, så att spåret hinner ligga någon timme. Sedan låter du hunden följa spåret efter promenaden, vilket blir ett trevligt avslut för er båda. Du kan också lära hunden använda nosen praktiskt för att till exempel hitta kantareller med hunden.

Läs mer om roliga aktiviteter med hunden:

• Cykla med hunden
• Fjällvandra med hund

Lägg ett enkelt nybörjarspår till din hund

• Ta med dig belöning till hunden; en leksak hunden verkligen gillar, eller en liten burk med hundgodis som hunden uppskattar mycket.
• Hitta en liten stig eller annat stråk i skogen som är lätt att följa, men gå inte på den, utan gå vinkelrätt mot den så att du kan korsa stigen tvärs över.
• Korsa stigen i en 90-graders vinkel tvärs över, helst med vinden i ryggen eller från sidan, och skrapa gärna lite extra med fötterna precis där du korsar stigen och går in i skogen igen. Sätt en liten markering (t.ex. ett rött snöre) i ett träd eller en buske intill, så att du vet exakt var du korsat stigen.
• Gå bara c:a 20-30 meter första gången, och lägg sedan ned leksaken/godisburken på marken vid dina fötter. Sätt en markering i ett träd även där.
• Fortsätt sedan rakt fram en liten bit, innan du gör en stor sväng – utan att korsa ditt eget spår - och går hem för att hämta hunden.
• När ni har gått er promenad (inte där spåret ligger förstås), så är det dags att pröva om hunden vill följa spåret. Ta då med dig hunden och låt den gå i lagom promenadtempo med löst hängande koppel längs den stig som du har korsat c:a 50 m längre fram.
• När ni kommer till stället där du har korsat stigen, är du uppmärksam på hundens beteende – om den stannar upp och nosar, eller ger intryck av att vilja ta något steg ut i terrängen, så låter du den göra det och följer själv också med om den vill fortsätta. Säg inget, utan följ bara med.
• Om den bara står stilla och inte vet vad den ska göra, så står du också bara stilla och väntar ut den – eventuellt kan du efter en stund ta ett enstaka, eller ett par, steg i spårets riktning. Så fort den visar en tendens att vilja följa spåret, så följer du med.
• Så länge hunden följer spåret följer du med, och skulle den stanna själv eller gå åt fel håll, så stannar du bara och står stilla tills den går rätt igen.
• När ni kommer fram till leksaken/godisburken så berömmer du hunden mycket och belönar den så mycket att det syns att hunden blir riktigt glad. Lek tillsammans med leksaken eller dela ut rikliga mängder av godiset. Skapa en positiv minnesbild för hunden av hur lönsamt det var att följa ditt spår.
• Skulle hunden inte alls följa spåret, utan bara stå kvar på stigen och inte veta vad den ska göra, alternativt bara gå förbi din korsning utan att ens stanna upp – så gör ingen affär av det, utan låt det i så fall vara för denna gång, och prova igen med ett nytt spår en annan dag.

Öka svårigheten

Allt eftersom du märker att din hund förstår vad den ska göra och blir allt bättre på att följa spåret, så kan du utöka spårets längd och liggetid. Du kan så småningom även göra flera svängar/vinklar, och lägga flera olika föremål med olika långa mellanrum. Prova gärna också olika typer av terräng – spårar din hund olika om spåret går i skogen jämfört med om du lagt det på ett öppet fält, och vad kan det i så fall bero på? Vill du lära dig mer kan du alltid gå en hundkurs.

Att spåra med sin hund är en rolig och nyttig stund av arbete och gemenskap för dig och din hund – oavsett ras! – och hundens fantastiska luktsinne kommer aldrig att sluta fascinera!

Olika typer av spår

Det finns olika typer av spår som man kan träna eller tävla i med sin hund:

Personspår är det vanligaste spår man tränar. Det innebär att hunden spårar en person som har gått någonstans, i skogen eller på ett fält. Ibland lägger man ut föremål längs spåret som hunden ska markera.

Hårda spår innebär att hunden ska spåra på asfalt eller betong. Det som skiljer är att vittringen blir mycket mindre än om man lägger ett spår i till exempel skogen. Hunden måste vara mer noggrann för att hitta spåret och kunna följa det.

Viltspår är ett spår där man drar ett ben från ett vilt djur längs med spåret. Det är oftast ett ben från klövvilt. Hunden ska känna vittringen av benet och inte av föraren som har lagt ut spåret. Ibland stänks bloddroppar i spåret. Man kan göra viltspårsprov och även träna vidare för att få en hund som kan arbeta med eftersök på skadat vilt efter till exempel trafikolyckor.

Blodspår är som man hör på namnet ett viltspår där man använder bloddroppar i spåret. Man ska helst använda så färskt blod som möjligt som man kan köpa i matbutik eller på slakteri.